ett mörkt vatten flyter genom Riganjag har vaknat på Daugavas bottenngenom flytande lövverk ser jag hotfulla molnnoch från Rumbulaskogen hörs skottennnjag vet inte hur eller varförnjag minns inte nu vad jag söktendet enda jag kommer ihåg är ett ropngud vet att jag verkligen försöktennjag har fallit så långtnjag har fallit så långtnnfrån vägarnas lyktor och städernas ljusnfrån skogarnas väsande, viskande susnfrån åkrarnas jord och från strändernas brusnkom hem nunntack, jag hittar till städernas vrårnjag har varit där så många gångernjag har gått som en tondöv på dåliga gatornoch glömt alla himmelska sångernnvisa vart ni möter varandranvisa er darriga händernjag har letat på tusentals gatorni hundratals städerni olika ländernnjag fann ingentingnjag fann ingentingnnfrån vägarnas lyktor...nnRiga är slaskigt och gråttnjag följer mina fötter mot krogennvärmen har inte svept in över landetnsen skotten i Rumbulaskogennnfrån vägarnas lyktor...