Vid urbergets käftar mynnar en flod nDär heden möter den första ek nFörtrollande stämma kallar sitt rov nMed toner spunna av lögn och svek nnI sorgens timma svartnar sinnet nEnsam får jag skulden bära nSpiller blod i hennes ära nDär heden möter den första ek nnNär solen slocknar är sorgens tid allt som försvinner nDjupt i min själ finns blott en låga som brinner nNu drivs jag tillslut att finna kraft i mitt inre nMen sakta och säkert blir tankarna bara till ursinne nnNär minnen på bottnen ruttnar nOch benen i mig knäcks nNär tårarna tar slut nOch vreden i mig väcks nnMed mörker som mantel ger jag mig av nGer mig av dit där land blir till hav nMitt sinne mörknat av skam och sorg nHär väntar jag vid urbergets horg