Med sorgsen ton jag sjunga villnOm ett förfärligt undernDu som det hör märk noga tillnOch minns det alla stundernVid Gibbau by vid Penne strandnI Pommern i det tyska landnsig denna saken händernnEn fattig bonde bodde därnoch barn han hade månganSom gjorde honom stort besvärnom bröd han nödgas gånganDen äldsta dottern av sin farnsamt mor och syskon avsked tarnoch ger sig ut att tjänannEn tid därefter hände signatt fadern hennes döddenoch modern som sig ömkelignpå käpp och krycka stöddenbad dottern som var tämligt rikntill graven hjälpa faderns liknsom barnslig plikt befallernnHon svarte det går mig ej annEj för mig skuld det bringarnBegraven hur i vill och kannMen jag mitt mynt ej skingrarnHur jag går klädder var man sernStor sak vad grav man gubben gernEj därom någon sköternnDå hennes fru slik hårdhet sågnHon mera ädelt tänktenHon var barmhärtig i sin hågnHon mat och pengar skänktenDess fru gav henne tvenne brödnatt ge sin mor som led stor nödnoch sådan hjälp behövdennNär hon ett stycke hade gåttnoch harmsen brödet buritnSin frus barmhärtighet försmåttnoch argt på modern svuritnkom hon där vägen oren varntänk vad för medel då hon tarnatt fina skorna sparannDär fanns ej sten där fanns ej spångnvarpå hon kunde klivanGå kring blev vägen alltför långnej vill hon smutsig blivanDå lägger hon de bröden sånatt hon på dem kund torrskodd gånmen straffet resan stäcktennDess fötter fastnar genast kvarndå hon på brödet trädernPå benen hon förgäves drarnhon bannar svär och hädarnTy som en stor och jordfast stennorörlig står ock hennes benni marken synes fastannHon ropar då jag usla barnnförsmått min moder snällanhar själv mig snärjt i syndens garnndet får jag nu umgällanOm hjälp hon tigger varje mannde bjuda till men ingen kanndess fot från marken rörannEj kunde hon de sista ordnmed bruten röst framföranförrän den eljest fasta jordnbegynte sig att röranHon knäppte sina händer ihopnoch sjönk så neder i en gropnsom henne strax betäcktennI människor betänken ernhögfärden låten faranOch girigheten som man sernär och en farlig snaranLåt pigans ofärd varna ernfrån synd och flärd allt mer och mernoch från högfärdig levnad