Hur kunde det bli så här felnDet skulle ju alltid var du och jagnVi skulle ju visa varandra världennOch inget fick någonsin komma emellan ossnMen någonting kommer alltid emellannOch något slutar alltid ganska fortnnMen varför kan det aldrig vara jagnOch nu träffar du mig för att lindranDitt dåliga samvete och för att hjälpa mignta mig igenom denna situationnMen jag vill inte ta mig igenom någontingnnVarje litet steg du tar, varje gång som du farnDitt hår från dina ögon på ett sätt somnIngen annan riktigt gör ochnVarje gång som du ler sjunker mitt bröstnför jag vet att jag aldrig, aldrig, aldrig, aldrig mernKomma få ligga bredvid och kalla dig för minnnOch nu när jag inte har dig, så tycker jag att jag ser dig överalltnOch när blev den här stan så litennOch mina vänner försöker trösta, och drar med mig på festernOch presenterar mig alltid extra artigt mennnJag skiter i vilket går alltid hem först och njag sover alltid mycket mer än jag bordenOch jag vet att det går över och kännas mycket bättre mennVarför är man alltid en jävla nybörjare på sånt härnnVarje litet steg du tar, varje gång som du farnDitt hår från dina ögon på ett sätt somnIngen annan riktigt gör ochnVarje gång som du ler sjunker mitt bröstnför jag vet att jag aldrig, aldrig, aldrig, aldrig mernKomma få ligga bredvid och kalla dig för minnnVarje litet steg du tar, varje gång som du farnDitt hår från dina ögon på ett sätt somnIngen annan riktigt gör ochnVarje litet steg du tar, varje gång som du farnDitt hår från dina ögon på ett sätt somnIngen annan riktigt görnÅh, varje gång